Du ringer och väcker mig av ingen annan anledning än att påtvinga ditt egos enfaldighet. Irritationen kryper under mitt skin och gnager sig fast i mina ben - likt ett barns väntan på något gott. Jag tillåts inte vila förrän projektionen av dig är raderad ur mitt minne. Jag slutar inte förrän varje minnesbild, våra lyckligaste dagar såväl som våra djupaste stunder av sorg, äro försvunna ur mitt sinne. Varje ynklig synaps av dig skola bli förgäten när jag är klar.
I denna ocean utspädd med självgodhet är frågan inte vem som håller sig flytande längst utan vem som drunknar sist. Ty när vi vände världen emot oss gick vi miste om denna simkunnighet, ellerhur min vän? Nu ropar vi båda på hjälp och ber den värld vi bad att dra åt helvete när allt bara var oss att komma tillbaks och badda våra såriga knän och omfamna oss som om allt var som förut. Likt Kalypsos brustna hjärta är vi båda lämnade åt vår självförvållade ensamhet.
Vem är jag?
Jag må behandla pennan likt Picasso behandlade penseln. Jag må bemästra pappret likt Chaplin bemästrade tystnaden. Alltför ofta tillåts dock idiotin och förljugna föreställningar gå segrande ur striden. Se detta som ett korståg. Inom mig råder krig, min vän.
Vem är han?
Vem är han som under rusets inverkan och på min stora dag hånade dig och förminskade dig till en emotionell pyssling? Hans brist på genomtänkthet torde kunna skyllas på ruset och medfödd brist på empati. Jag vill bara att du ställer dig själv frågan om du hade anammat modet att möta hans röst utan alkoholen flytandes i dina vener. Hade du, i ärlighetens namn, ställt honom mot väggen utan att vara under påverkan den drog jag älskar att hata. Svara mig ty jag undrar. Jag vill veta, min vän, om du är benägen att möta livets obekväma sidor utan att först bedöva ditt sinne. Du blir först människa när du klarar av att bemöta skam, svek och död med enbart din kropp, med ditt kött och med ditt blod. Du blir människa först när du inser att vi är försvinnande få som faktiskt älskar dig.
För vad är kärleken utan livet och vad är livet annat än det aldrig upphörande sökandet efter kärleken. Sökandet är livet. Ouppnåelsen är slutet. Ty endast han som innerligt tråna skola förr eller senare veta det yttersta priset för kärleken. Priset för kärleken är du, min vän.
Fuck you.