Av en ren slump träffade jag på henne ute på krogen. Jag lämnade mitt entourage för en stund för att prata med henne om gamla goda tider. Allt flöt på bra till en början och jag hade nästan glömt hur jävla trevligt vi kunde ha det när det var som bäst. Men ju längre samtalet pågick och ju mer jag drack blev jag påmind av hur hennes ego till slut alltid äter upp allt det fina med henne. När hon babblade på om hur sorgligt allting slutade fick jag nog.
- Vet du vad?, avbröt jag efter en klunk. Vet du vad som är jävligt sorgligt?... att du alltid är ensam på dina bilder. Du är alltid ensam på dina semesterbilder du skickar till mig. Jag bläddrade igenom ett par bilder häromdagen. Det ser ut som att du har rest runt hela jävla planeten - helt själv. Och ditt leende är alltid så falskt på bilder. Jag känner dig och så ser inte dina leenden ut egentligen. En ensam människa som tror att hon har allt men egentligen inte har ett skit. Där har du en bok som folk skulle vilja läsa... som jag skulle vilja läsa. Fan, jag kan skriva den. En bok om dig: Lonely Girl. Inte Catwomen eller Pussy Patrol, utan Lonely Girl, hajjaru? Kolla på dig för fan, du sitter här med dina kompisar men ändå är du helt jävla ensam. Du är själv men inte en jävel bryr sig för ditt ego skriver ut checkar som din kropp inte kan lösa ut. Kolla på dina så kallade kompisar nu... kolla på dom... har du tappat talförmågan eller?, fortsatte jag medan jag tittade henne rakt i ögonen.
De andra som satt med oss blev som stenar. Jag fortsatte att mala på och till slut började tårarna strömma ur henne till tonerna av en Adam Tensta remix.
Var denna grymhet plötsligt kom ifrån vet jag inte. Visserligen känner jag till den sidan av mig men jag har aldrig varit så rak och elak mot henne.
- Nu får det vara nog, sa en av hennes kompisar och bad mig lämna dem ifred. Jag drack upp det sista av flaskan, dunkade ner det på bordet och lämnade sällskapet.
Vid stängning tog jag tag i henne. Viskade några väl skräddarsydda ord. Betalade taxin, följde med henne hem och knullade skiten ur henne.
lördag 30 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
måndag 25 augusti 2008
Rädslor
Har svårt att somna om nätterna just nu. Först trodde jag att det var på grund av min oro över tentaresultatet. Men igår natt bestämde jag mig för att ta print screens av min drömmar så att ni kan hjälpa mig att analysera det hela. När jag vaknade idag plockade jag fram Paint och började måla frenetiskt. Tsunami på Kreta, tågkrasch mellan Stockholm - Halmstad, jordbävning i Norge - men ingen av dessa bilder var i närheten lika oroväckande i jämförelse med den här bilden. När resultatet började uppenbara sig blev jag rädd men samtidigt så kåt att jag blev arg.
________________________________________________________________
________________________________________________________________ Arn rider hem efter slaget mot danskarna. "Nu ska jag aldrig lämna dig", säger Arn - men så dör han.
söndag 24 augusti 2008
"Chef" skärm
Idag fick jag denna länk av en isbjörn som knackade på dörren. - "Du måste se det här", sa isbjörnen och dunkade mig i ryggen. Länken låg i en brun låda märkt "olösta mysterier".
Men jag kunde inte lösa mysteriet. Det kändes som att jag var närmare att lösa mysteriet innan jag läste om mysteriet.
Några frågor som dök upp i huvudet: Vad i helvete? Vad är en "chef" skärm? Varför upprepar han sönder det? Är han full? Finns det någon annan där ute som kan hjälpa honom?
Snart har sex månader passerat och än har ingen svarat honom. Därför vill jag bolla ut den här till er. Hjälp honom om ni kan. Hjälp de hjälplösa. Jag hoppas att han inte tar livet av sig. Jag hoppas att vi hinner.
Men jag kunde inte lösa mysteriet. Det kändes som att jag var närmare att lösa mysteriet innan jag läste om mysteriet.
Några frågor som dök upp i huvudet: Vad i helvete? Vad är en "chef" skärm? Varför upprepar han sönder det? Är han full? Finns det någon annan där ute som kan hjälpa honom?
Snart har sex månader passerat och än har ingen svarat honom. Därför vill jag bolla ut den här till er. Hjälp honom om ni kan. Hjälp de hjälplösa. Jag hoppas att han inte tar livet av sig. Jag hoppas att vi hinner.
torsdag 21 augusti 2008
Benny springer
Har inte rört min tändare på två veckor. I söndags fick jag den briljanta idén att springa i skogen, rensa huvudet på skit innan (om)tentaveckan.
"Jag tar ett varv runt spåret", tänkte jag för mig själv. Det spår som jag älskade att cykla runt en gång i tiden. Min gamla tillflyktsort från det yttre kaoset innan diverse droger tog över den funktionen.
"Jag dammar av ett par skor så får jag se hur långt jag kommer.". Men när jag inte hittade ett par skor som jag kunde springa i insåg jag att jag aldrig sprungit under mitt liv.
Inte på gympan. Där sprang jag bara runt hörnet, vek av in mot skogen, valde mig en skön plats där ingen kunde se mig men jag kunde se flickorna springades i tights, satte mig och spelade Snake och när tyckte att tiden var lagom, någonstans mellan han med chipstuttarna och hon med glasögonen, joggade jag ut på spåret igen.
Inte på träningarna. För jag tränade aldrig på något om man bortser från bordtennisen som jag valde, varken på grund av intresse eller att jag har det i blodet, utan mest av bekvämlighetens skull. Och en liten uppenbarelse.
Sommaren 1996 satt jag på en vägkrog mellan Västervik och Stockholm när jag bevittnade något alldeles underbart på tv. Fyra rullstolsbundna sitter och spelar dubbel i bordtennis under de paralympiska spelen i Barcelona.
Sitter.
Det valet underlättade en del i livet. Dels slapp jag höra tjatet från de äldre att jag var tvungen att träna. Men dels också för att det inte var jobbigt. Jag kunde nu också lägga till pingisen när folk frågade vad jag gjorde på fritiden. Det blev i alla fall lite bättre.
Fröken: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Fröken: Bara?
Jag: Ja.
Fröken: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jo jusste, jag spelar bordtennis också.
Så i söndags tog jag på mig ett par sneakers och träningsbyxor från någon pansarskyttspluton i Boden. De har jag fått av en kär vän så att folk ska tro att jag gjort lumpen. Men jag var inte ens nära.
Psykologen: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Psykologen: Bara?
Jag: Ja.
Psykologen: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jag spelade bordtennis en gång i tiden.
Så långt ifrån lumpen tror jag inte att någon svensk har varit.
Jag springer. Springer. Det luktar som det bara luktar när det precis har regnat i Sverige. Mina Adidas Superstar 35th Anniversary Edition-sneakers köpta i Hongkong blir bruna.
Jag andas fortare. Pulsen stiger. Jag suger in luft som om jag suger in den sista blossen av en femma. Blir andfådd. Blöt. Det droppar svett från kroppsdelar som inte droppat svett på länge. Får håll. Mjölksyra. Måste sluta. Tittar på klockan: 6 min. Allt snurrar. Jag vill spy. Jag tänker tillbaka på cykelturerna. Jag gråter. Jag dör lite inombords.
Jag älskade det.
"Jag tar ett varv runt spåret", tänkte jag för mig själv. Det spår som jag älskade att cykla runt en gång i tiden. Min gamla tillflyktsort från det yttre kaoset innan diverse droger tog över den funktionen.
"Jag dammar av ett par skor så får jag se hur långt jag kommer.". Men när jag inte hittade ett par skor som jag kunde springa i insåg jag att jag aldrig sprungit under mitt liv.
Inte på gympan. Där sprang jag bara runt hörnet, vek av in mot skogen, valde mig en skön plats där ingen kunde se mig men jag kunde se flickorna springades i tights, satte mig och spelade Snake och när tyckte att tiden var lagom, någonstans mellan han med chipstuttarna och hon med glasögonen, joggade jag ut på spåret igen.
Inte på träningarna. För jag tränade aldrig på något om man bortser från bordtennisen som jag valde, varken på grund av intresse eller att jag har det i blodet, utan mest av bekvämlighetens skull. Och en liten uppenbarelse.
Sommaren 1996 satt jag på en vägkrog mellan Västervik och Stockholm när jag bevittnade något alldeles underbart på tv. Fyra rullstolsbundna sitter och spelar dubbel i bordtennis under de paralympiska spelen i Barcelona.
Sitter.
Det valet underlättade en del i livet. Dels slapp jag höra tjatet från de äldre att jag var tvungen att träna. Men dels också för att det inte var jobbigt. Jag kunde nu också lägga till pingisen när folk frågade vad jag gjorde på fritiden. Det blev i alla fall lite bättre.
Fröken: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Fröken: Bara?
Jag: Ja.
Fröken: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jo jusste, jag spelar bordtennis också.
Så i söndags tog jag på mig ett par sneakers och träningsbyxor från någon pansarskyttspluton i Boden. De har jag fått av en kär vän så att folk ska tro att jag gjort lumpen. Men jag var inte ens nära.
Psykologen: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Psykologen: Bara?
Jag: Ja.
Psykologen: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jag spelade bordtennis en gång i tiden.
Så långt ifrån lumpen tror jag inte att någon svensk har varit.
Jag springer. Springer. Det luktar som det bara luktar när det precis har regnat i Sverige. Mina Adidas Superstar 35th Anniversary Edition-sneakers köpta i Hongkong blir bruna.
Jag andas fortare. Pulsen stiger. Jag suger in luft som om jag suger in den sista blossen av en femma. Blir andfådd. Blöt. Det droppar svett från kroppsdelar som inte droppat svett på länge. Får håll. Mjölksyra. Måste sluta. Tittar på klockan: 6 min. Allt snurrar. Jag vill spy. Jag tänker tillbaka på cykelturerna. Jag gråter. Jag dör lite inombords.
Jag älskade det.
onsdag 20 augusti 2008
tisdag 19 augusti 2008
måndag 18 augusti 2008
HÖRRNI VAFAN!
fredag 15 augusti 2008
onsdag 13 augusti 2008
The end
Efter tiotals timmars spelande, griniga kunder, sökande på nätet efter lösningar, blodinga fingrar, svett och tårar är jag äntligen i mål. Tack Mario för att du förgyllt de senaste veckorna på mitt arbete, utan dig hade jag aldrig tagit mig igenom den här sommaren.
++snap0009.jpg)
tisdag 12 augusti 2008
söndag 10 augusti 2008
Citat
Här kommer några citat från kommentatorerna till basketmatchen mellan USA och Kina i OS:
"Yao Ming öppnar det kinesiska poängkontot på en gång."
"Lebron James blockar s k i t e n ur bollen."
"Muskelknippe var ordet."
"Hade man sett en sån dunk i den svenska ligan hemma så hade man ju gått bananas."
"Yao Ming öppnar det kinesiska poängkontot på en gång."
"Lebron James blockar s k i t e n ur bollen."
"Muskelknippe var ordet."
"Hade man sett en sån dunk i den svenska ligan hemma så hade man ju gått bananas."
lördag 9 augusti 2008
fredag 8 augusti 2008
onsdag 6 augusti 2008
tisdag 5 augusti 2008
måndag 4 augusti 2008
Skickade en fråga.
Fråga till 118100: Borde inte Kim Lindell och Nina Johansson gifta sig snart?
Svar från 118100: Jo det tycker vi absolut. Homoäktenskap är numera helt lagligt i Sverige så det är bara att någon friar. 118100 önskar dem ett underbart äktenskap.
Svar från 118100: Jo det tycker vi absolut. Homoäktenskap är numera helt lagligt i Sverige så det är bara att någon friar. 118100 önskar dem ett underbart äktenskap.
fredag 1 augusti 2008
Magnus Sundholm möter Hank Moody
I vanlig ordning så spenderade jag dagen med att slösurfa på aftonbladets informationsrika sajt. Sprang precis på en intervju som aftonbladet har gjort med David Duchovny och Gillian Anderson som spelar Mulder och Scully i den kommande Arkiv X-filmen. I artikeln får jag syn på denna bild:
Och jag kan inte låta bli att skämmas över att svensk när jag ser den här killen. Han heter Magnus Sundholm och är journalist för aftonbladet. Jag kan bara se framför mig hur denna Magnus som verkar vara enäggstvilling med Lars-Åke Wilhelmsson aka Babsan inleder intervjun med:
Anledningen till att jag skäms är för att David Duchovny är en jävligt cool människa, det vet framför allt alla som har sett hans gestaltning av Hank Moody i serien Californication, och om hans bild av en typisk svensk är Magnus så är jag beredd att byta nationalitet. Jag vill då inte att Hank ska tro något illa om mig, I love you Hank.
Och jag kan inte låta bli att skämmas över att svensk när jag ser den här killen. Han heter Magnus Sundholm och är journalist för aftonbladet. Jag kan bara se framför mig hur denna Magnus som verkar vara enäggstvilling med Lars-Åke Wilhelmsson aka Babsan inleder intervjun med:
"-Hällow Ajm Magnus, Ajm fråm Klick"
Anledningen till att jag skäms är för att David Duchovny är en jävligt cool människa, det vet framför allt alla som har sett hans gestaltning av Hank Moody i serien Californication, och om hans bild av en typisk svensk är Magnus så är jag beredd att byta nationalitet. Jag vill då inte att Hank ska tro något illa om mig, I love you Hank.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)