Benny springer

Har inte rört min tändare på två veckor. I söndags fick jag den briljanta idén att springa i skogen, rensa huvudet på skit innan (om)tentaveckan.

"Jag tar ett varv runt spåret", tänkte jag för mig själv. Det spår som jag älskade att cykla runt en gång i tiden. Min gamla tillflyktsort från det yttre kaoset innan diverse droger tog över den funktionen.

"Jag dammar av ett par skor så får jag se hur långt jag kommer.". Men när jag inte hittade ett par skor som jag kunde springa i insåg jag att jag aldrig sprungit under mitt liv.

Inte på gympan. Där sprang jag bara runt hörnet, vek av in mot skogen, valde mig en skön plats där ingen kunde se mig men jag kunde se flickorna springades i tights, satte mig och spelade Snake och när tyckte att tiden var lagom, någonstans mellan han med chipstuttarna och hon med glasögonen, joggade jag ut på spåret igen.

Inte på träningarna. För jag tränade aldrig på något om man bortser från bordtennisen som jag valde, varken på grund av intresse eller att jag har det i blodet, utan mest av bekvämlighetens skull. Och en liten uppenbarelse.

Sommaren 1996 satt jag på en vägkrog mellan Västervik och Stockholm när jag bevittnade något alldeles underbart på tv. Fyra rullstolsbundna sitter och spelar dubbel i bordtennis under de paralympiska spelen i Barcelona.

Sitter.

Det valet underlättade en del i livet. Dels slapp jag höra tjatet från de äldre att jag var tvungen att träna. Men dels också för att det inte var jobbigt. Jag kunde nu också lägga till pingisen när folk frågade vad jag gjorde på fritiden. Det blev i alla fall lite bättre.

Fröken: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Fröken: Bara?
Jag: Ja.
Fröken: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jo jusste, jag spelar bordtennis också.

Så i söndags tog jag på mig ett par sneakers och träningsbyxor från någon pansarskyttspluton i Boden. De har jag fått av en kär vän så att folk ska tro att jag gjort lumpen. Men jag var inte ens nära.

Psykologen: Vad gör du på fritiden?
Jag: Jag spelar Snake.
Psykologen: Bara?
Jag: Ja.
Psykologen: Men träffar du inga kompisar då?
Jag: Jag spelade bordtennis en gång i tiden.

Så långt ifrån lumpen tror jag inte att någon svensk har varit.

Jag springer. Springer. Det luktar som det bara luktar när det precis har regnat i Sverige. Mina Adidas Superstar 35th Anniversary Edition-sneakers köpta i Hongkong blir bruna.

Jag andas fortare. Pulsen stiger. Jag suger in luft som om jag suger in den sista blossen av en femma. Blir andfådd. Blöt. Det droppar svett från kroppsdelar som inte droppat svett på länge. Får håll. Mjölksyra. Måste sluta. Tittar på klockan: 6 min. Allt snurrar. Jag vill spy. Jag tänker tillbaka på cykelturerna. Jag gråter. Jag dör lite inombords.

Jag älskade det.