Vi båda visste om att han hade glömt lägga undan den. Men ingen av oss hade modet att nämna det. Istället fick den stå kvar där under hela kvällen. Vi tittade på film men jag minns inte vad filmen handlade om. Ju längre tid den fick stå kvar där desto mer kändes det som att dess närvaro blev allt starkare.
Plötsligt, på ett mycket diskret sätt, tog han tag i den bakom ryggen. "Känn dig hemma, jag ska bara ta en snabbdusch", sa han medan Van Morrisons
"Brown Eyed Girl" strömmade ur högtalarna. Då sprang jag därifrån. Jag tog varken på mig skorna eller jackan, jag sprang direkt ut i vinterkylan, jag sprang längs tvärbanan utan att titta bakåt.