torsdag 13 mars 2008
tisdag 11 mars 2008
Random hot picture #1
edit: Hampus säger (14:06):
det där e min mor förövrigt
edit #2: påminner han inte lite om dean cain i den gamla tv-klassikern lois&clark?
edit #3:
Dean Cainedit #4: vänta här nu lite va...och är inte kvinnan på bilden teri hatcher?
Teri Hatcher - också från den gamla tv-klassikern Lois&Clarkedit #5: Hampus säger (14:25):
hörru det där e fan inte okej
edit #6: det var inte meningen att gå över gränsen.
men man kan lugnt säga att grabben har fått bra gener?!
jajjamänsan.
lördag 8 mars 2008
fredag 7 mars 2008
onsdag 5 mars 2008
YYSC-trivia pt.1
Hampus Anderssons låtsasfarfar och tre av hans kusiner var under 70-talet med i den populära avant garde/frijazz-gruppen "Knarkande Polacker" som nådde sin största framgång med hitten"Jozin Z Bazin" (ungefär "våldtäkt är något vackert"). Denna låt låg hela 234 veckor på Polsktoppen, ett rekord som står sig än idag...
Ovänner
Geometrisk optik och jag har aldrig varit vänner. Jag har ärligt talat aldrig förstått mig på honom. En gång blev vi kvar i skolan efter en laboration och jag var övertygad om att jag kunde klara av den. Men han lät mig inte vinna. Timme efter timme kämpade jag på men till slut tog krafterna slut och jag spottade på honom och åkte hem.
På hemvägen gasade jag på ilsket och det var då det blixtrade till från en fartkamera med fokallängden 700 mm. Jag åkte ner i diket och idag sitter jag i rullstol. Han vann igen.
Din kära Roger.
På hemvägen gasade jag på ilsket och det var då det blixtrade till från en fartkamera med fokallängden 700 mm. Jag åkte ner i diket och idag sitter jag i rullstol. Han vann igen.
Din kära Roger.
måndag 3 mars 2008
Nina the rockstar...
Bikten
Kära fader förlåt mig ty jag har syndat,
I höstas träffade jag Roger ute på Värmdö igen. Han skulle fylla trettio om en vecka och ville att jag skulle träffa släkten. Roger skrek och dreglade som vanligt. Hans puckelrygg hade blivit värre än någonsin och fingrarna kroknade ännu mer.
Motvilligt gick jag på festen ändå, för lovade man Roger något så var man tvungen att hålla det. Roger rullade runt hela kvällen med sin nallebjörn i vänstra handen och med sin högra hand formade han sin partyklo. Snapsen flödade och kräftorna gick åt i ett rasande tempo. Men allt jag ville var att pausa hela festen med ett knapptryck så att jag kunde sparka av Roger från sin rullstol för att sätta mig och ta en cigg. Jag var trött på alla som inte såg att Roger led. Alla tanter och gubbar i sina skenglada leenden.
Så vid midnatt sa jag till Rogers mor att jag skulle ta med honom på en kort promenad. Vi gled runt i området ett tag, tittade på stjärnor och drack bärs.
– Du ska få dö, sa jag till Roger och tittade in i hans skelögda ögon. Roger slickade sig runt munnen och hängde med huvudet. Det brukade Roger göra när han instämde med mig. Vi förstod varandra jag och Roger.
Fader, varför smeker du min penis? Släpp. Lyssna nu.
Jag tog tag i rullstolen och gick mot backen där vi brukade åka pulka om vintrarna. Första gången vi åkte ner för backen bajsade Roger på sig.
– Stanna här och börja rulla ner på min signal, sa jag och sprang ner en bit. Roger sjöng We are all the winners och grät. Sedan gav jag signalen och han kom rullandes med vinden i håret och jag stack in ett käpp i hjulen på honom. Roger voltade ner och det såg ut som att han bröt både nacke och rygg men fortfarande skrek Roger och förmodligen hade han bajsat på sig igen. Det kändes märkligt men samtidigt blev det mycket lättare att andas. För säkerhets skull gick jag till slut fram till vad som var kvar av Roger och släppte en tegelsten i huvudet på honom.
Idag tror alla fortfarande att det var en olyckshändelse. Jag var Rogers bästa vän. Men idag har jag en ny vän. Han heter Hampus. Hampus är precis som Roger faktiskt, förrutom allt dreglande.
I höstas träffade jag Roger ute på Värmdö igen. Han skulle fylla trettio om en vecka och ville att jag skulle träffa släkten. Roger skrek och dreglade som vanligt. Hans puckelrygg hade blivit värre än någonsin och fingrarna kroknade ännu mer.
Motvilligt gick jag på festen ändå, för lovade man Roger något så var man tvungen att hålla det. Roger rullade runt hela kvällen med sin nallebjörn i vänstra handen och med sin högra hand formade han sin partyklo. Snapsen flödade och kräftorna gick åt i ett rasande tempo. Men allt jag ville var att pausa hela festen med ett knapptryck så att jag kunde sparka av Roger från sin rullstol för att sätta mig och ta en cigg. Jag var trött på alla som inte såg att Roger led. Alla tanter och gubbar i sina skenglada leenden.
Så vid midnatt sa jag till Rogers mor att jag skulle ta med honom på en kort promenad. Vi gled runt i området ett tag, tittade på stjärnor och drack bärs.
– Du ska få dö, sa jag till Roger och tittade in i hans skelögda ögon. Roger slickade sig runt munnen och hängde med huvudet. Det brukade Roger göra när han instämde med mig. Vi förstod varandra jag och Roger.
Fader, varför smeker du min penis? Släpp. Lyssna nu.
Jag tog tag i rullstolen och gick mot backen där vi brukade åka pulka om vintrarna. Första gången vi åkte ner för backen bajsade Roger på sig.
– Stanna här och börja rulla ner på min signal, sa jag och sprang ner en bit. Roger sjöng We are all the winners och grät. Sedan gav jag signalen och han kom rullandes med vinden i håret och jag stack in ett käpp i hjulen på honom. Roger voltade ner och det såg ut som att han bröt både nacke och rygg men fortfarande skrek Roger och förmodligen hade han bajsat på sig igen. Det kändes märkligt men samtidigt blev det mycket lättare att andas. För säkerhets skull gick jag till slut fram till vad som var kvar av Roger och släppte en tegelsten i huvudet på honom.
Idag tror alla fortfarande att det var en olyckshändelse. Jag var Rogers bästa vän. Men idag har jag en ny vän. Han heter Hampus. Hampus är precis som Roger faktiskt, förrutom allt dreglande.
söndag 2 mars 2008
Skakad
Jag komma Sverige 1992 . Idag kom precis hem från promenad runt elljusspåret. Jag ångrar. Jag jagad av odjur i oranga kepsen. Sen många år tillbaka jag hör den pratas i byn om Ubermonstret, ett vilddjur utan några like. När Det inte äter småflickan om netterna mörshar den negerpulver from Gymgrossisten. Jag hinna i alla fall sparka honom melan benen och springa till närmaste hus för bästa hjälp. Akta er själva och akta er försiktiga med döttrar mellan 12-17 år. Sverige mycket farlig den. Jag mycket skakad.

Ubermonstret, bilden är daterad september 1876
tisdag 26 februari 2008
fest i helgen?
http://www.ungodum.se/topic.php?id=23&page
"jag är på
kan säga att jag drack hembränt för första gången i mitt liv i helgen, fick inte reda på att det var hb förräns efteråt, det var så jävla starkt det var 80% men jag var redan så jävla full då men min 32% smakade vatten jämfört mot 80%
sket i att det var hb eftersom jag såklart redan var full annars hade jag nog blivit förbannad 
EDIT: Och det var jävvlligt kul måste jag tilläga, dansade med 2 as heta tjejer men inget mer hände, sen var det bara tjejer som duger på fyllan och dansa med
, haha så körde jag Vattenfallet med sprit för första gången, bara jag och 1 kompis som hade sprit resten hade öl eller cider, tjejerna sluta först iaf det var bara till att dricka spriten sakta, men sen när man skulle resa sig var det jävligt illa ."
"jag är på
EDIT: Och det var jävvlligt kul måste jag tilläga, dansade med 2 as heta tjejer men inget mer hände, sen var det bara tjejer som duger på fyllan och dansa med
måndag 25 februari 2008
Aka The Blindboy
Jag ser en medicinförpackning i köket med blindskrift på. Tar upp den och drar fingrarna över blindskriften samtidigt som jag stirrar blint ut i luften.
Sen skäms jag, skäms som en hund...
Sen skäms jag, skäms som en hund...
onsdag 20 februari 2008
Dessa trötta människor.
Om man sitter hemma en vardag i mitt hem så finns det ungefär 50% risk att det kommer varor hem till min mammas butik, detta är alltid lika jobbigt för mig att ta emot.
Det börjar med att man hör att någon stänger en dörr ute på infarten. Jag tittar ut och ser att det står en stor jävla lastbil på infarten. "KUKEN" tänker jag direkt eftersom man vet vad som väntar. Först brukar jag stå och smykolla lite på när människan lastar av det från lastbilen, det ser alltid så besvärligt ut och sen när han börjar rulla in grejjerna på infarten så ser det ut som att han inte har en aning om vart han är eller vad han gör där. Till slut så ställer han grejjerna någonstans därute. Sedan börjar han röra sig mot dörren.
Jag går och öppnar, där står det nu en luffare med öppen mun och ett papper i handen. Han börjar med ett fantastiskt slött och utdraget "Tjaaaaaa", tät följt utav "Har en pall". Sedan står han bara där och ser frågande ut. Jag frågar: "Aha ska jag skriva på nått eller?". Då ser han helt förvånad ut och efter några sekunder så hajjar han till och tar upp pappret han har i handen tittar lite frågande på det och ger tillslut till mig. Men det papper är inte direkt bara en ruta där det står stort "SKRIV PÅ HÄR". Nee det pappret har han använt till alla som han har levererat till under dagen så jag får själv leta reda på vilken liten sketen ruta jag ska skriva något i. Och där ska jag inte skriva på något, nee där ska jag skriva ett namnförtydligande verkar det som. Så jag frågar om detta är fallet och han ser återigen helt chockad ut eftersom han redan har börjat beundra den vackra naturen vi har här i Huddinge på dom få sekunder det tog för mig att leta reda på den där rutan. Han svarar: "Aaaaaaaaa". Så jag skriver mitt namnförtydligande och lämnar tillbaka lappen till honom och han liksom stänger dörren samtidigt som han får ur sig ett ännu längre "Tjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa". Flisan kommer ner från trappen och ser ungefär lika frågande ut som jag känner mig.
Vardag på Staffansvägen 19...
Det börjar med att man hör att någon stänger en dörr ute på infarten. Jag tittar ut och ser att det står en stor jävla lastbil på infarten. "KUKEN" tänker jag direkt eftersom man vet vad som väntar. Först brukar jag stå och smykolla lite på när människan lastar av det från lastbilen, det ser alltid så besvärligt ut och sen när han börjar rulla in grejjerna på infarten så ser det ut som att han inte har en aning om vart han är eller vad han gör där. Till slut så ställer han grejjerna någonstans därute. Sedan börjar han röra sig mot dörren.
Jag går och öppnar, där står det nu en luffare med öppen mun och ett papper i handen. Han börjar med ett fantastiskt slött och utdraget "Tjaaaaaa", tät följt utav "Har en pall". Sedan står han bara där och ser frågande ut. Jag frågar: "Aha ska jag skriva på nått eller?". Då ser han helt förvånad ut och efter några sekunder så hajjar han till och tar upp pappret han har i handen tittar lite frågande på det och ger tillslut till mig. Men det papper är inte direkt bara en ruta där det står stort "SKRIV PÅ HÄR". Nee det pappret har han använt till alla som han har levererat till under dagen så jag får själv leta reda på vilken liten sketen ruta jag ska skriva något i. Och där ska jag inte skriva på något, nee där ska jag skriva ett namnförtydligande verkar det som. Så jag frågar om detta är fallet och han ser återigen helt chockad ut eftersom han redan har börjat beundra den vackra naturen vi har här i Huddinge på dom få sekunder det tog för mig att leta reda på den där rutan. Han svarar: "Aaaaaaaaa". Så jag skriver mitt namnförtydligande och lämnar tillbaka lappen till honom och han liksom stänger dörren samtidigt som han får ur sig ett ännu längre "Tjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa". Flisan kommer ner från trappen och ser ungefär lika frågande ut som jag känner mig.
Vardag på Staffansvägen 19...
måndag 18 februari 2008
Det finns tydligen väldigt roliga bilder på mig på Facebook
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:57pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:57pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:54pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:54pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:53pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:46pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:46pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:45pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:45pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:43pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:43pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:37pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:37pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:57pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:54pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:54pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:53pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:53pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:46pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:46pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:45pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:45pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:43pm
Jessica Andersson commented on a photo of you.2:43pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:37pm
Jen-Po Chen commented on a photo of you.2:37pm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




