As PK as it gets...

Danmarks sak är vår!

http://www.sverigedemokraterna.net/danmark2008/

Vi på YYSC utlyser en belöning på 500 kr till varje blatteskalle ni knäcker. Seså, ut o marschera nu innan vår svenska högkultur som breedar white trash-heilande,sofierodrickande, apor går förlorad....

Lystring!...tack för er uppmärksamhet

Kära kamrater. Det är okej om ni väljer att göra lumpen. Men låt fan bli att ta bilder där du står och poserar med ett maskingevär i endast kalsonger. För då går mina kräkreflexer igång och jag vill spy över hela dig och ditt fånigt målade ansikte. Det är okej om ni vill tjänstgöra utomlands men gör det inte utan att fundera på att du möjligtvist en dag kanske blir tvungen att skjuta en annan människa, gör inte det utan att först fundera på vad det innebär. Annars får ni nämligen alla oss andra att må illa. Men ni som gör det för Kung, fosterland, mig och världsordningen; tack så hemskt mycket.

...och folk frågar mig, "Godzilla, varför har Hampusen ingen flickvän?"

Han ägnar timmarnas dygn till att filosofera över meningen med livet o sånt typ. Exstensiella frågor och metafysik-shit. Sånt vi dödliga knappt kan stava till. Man kan säga att han är en ninja.. En riktig tanke-ninjutsu. Fråga dig själv vad gjorde du igår klockan 23:31?!

Cowabunga i hjärnan!

En fundering

Jag tänkte på det med gamla gubbar som har mustasch. Såg en gubbe på tv med en mycket välskött mustasch men i övrigt såg han ganska sliten ut. Så jag undrar hur det går till när en gubbe har en mustasch som är mycket välskött men i övrigt så skiter man i hur man ser ut?
jag vet inte hur mycket jobb det ligger bakom en riktigt köttig mustasch men det måste ändå innebära endel trimning av den.

Bara nått jag tänkte på...

In the navy - come on and join your fellow man

-mike
hörde du vad jag sprang på milen?
10:12

.emil
1.04?
10:12

- mike
relativt slak bana
10:12
slät
10:12
kanske det heter
10:12

Mamma Norbergs utsökta ägg

Påsken tjugohundranågonting. Jag kände mig rätt mogen och till och med lite vuxen, men jag hade aldrig gjort det. När vintern började tyna bort började folk tala mer om det, både i skolan och på television. Alla verkade ha gjort det, flera gånger om, vilket fick mig att känna en ensamhet - som jag ivrigt ville bli av med. Men jag kunde inte dela den med någon eftersom jag inte visste vem eller vilka jag skulle vända mig till.
Det viskades om det ute på gatorna, restaurangerna, simhallarna och det lät så underbart och härligt. Det gick så långt att jag inte kunde hålla mig längre och bestämde mig för att jag skulle ordna det på egen hand. Jag försökte hela tiden arbeta med mina händer med en stor försiktighet men i slutändan sprack det varenda gång. Under den perioden av mitt liv la sig ensamheten över mig som en tjock rysk kvinna.
Det var tiden innan Mikaels öppna armar. En eftermiddag satt vi och drack folkligt öl på min balkong och Mikael öppnade sig för mig. Han ville ställa upp för mig. Jag kunde knappt tro att det var sant; - "är Mikael full? eller är han verkligen den jag behövt under alla dessa år?", tänkte jag tyst för mig själv. Dag hade hunnit bli kväll och utan att ödsla mer tid hos mig begav vi oss omedelbart, hand i hand, hem till Mikael för att jag äntligen skulle få äta påskbord. Påskägg, lax, sill, påskmust, öl, glada suedis, gammelmormor och ja hela familjen Norberg var där för att fira påsken och de lärde mig dittan och dattan om påsken. Pappa Norberg, Gunnar, berättade historier om häxorna på Blåknulla med de gigantiska blygdläpparna och syster Norberg satt och sken upp hela rummet med sitt lilla linne. Jag satt salongsberusad och samtalade med en ännu mer berusad Gunnar. -"Inte kan det väl heta Blåknulla herr Gunnar?! Blåkulla är vad jag hört i skolan!", skrek jag i den höga ljudnivån. -"Blåknulla heter det här hos oss! Inte vet jag vad ni kallar det i Kina men hos oss, här i Sverige, heter det Blåknulla!". Jag vägrade tro Gunnar och fortsatte slänga i mig påskmat i den lekfulla stämningen. Mikael kastade en varm blick mot mig, jag log och kastade en tillbaka. I och med det fullbordades min debut. Men det jag kommer att minnas mest och längst av den kvällen, det jag lagt närmast hjärtat, är mamma Norbergs fantastiska påskägg.

Tibet tillhör idag och kommer alltid att tillhöra Kina

Oavsett hur mycket ni kämpar ute på Gärdet

Bahahahahaha

16 ways to annoy Kundcenter

1. Beställ ett nytt kort för att det gamla blivit avmagnetiserat, sen precis när vi är klara och ska lägga på så frågar du "Juste ! kan du skicka en ny kod också ?"

2. Rabbla ditt personnummer/kontonummer direkt när vi svarar, utan att hälsa.

3. Säg att du ska ge oss ditt kortnummer, så får vi ditt kontonummer.

4. Fråga om ditt OCR-nummer. När vi sedan har ramlat alla 15 siffror så utbrister du glatt "Jaha, men det är ju samma som förra månaden?"

5. Prata danska.

6. Ring oss när du står mitt på e4an samtidigt som du borrar i en tegelvägg med andra handen.

7. Ring oss samtidigt som att du inte kan få tyst på din unge/hund/fru.

8. Berätta en historia i tio minuter om hur det gick till när du slog in fel pin-kod, trots att det är helt irrelevant för hur vi ska hjälpa dig.

9. Fråga hur vädret är i Stockholm.

10. Påstå att du köat i en halvtimme när vi ser klart o tydligt på vår skärm: 12:35.

11. Påstå att du aldrig slagit in fel pin-kod, trots att vi ser att du slagit in fel sen -92.

12. Försök vara rolig.

13. Onanera. Tro mig, det hörs.

14. Ringer från Indien med 45 minuters delay.

15. Säg att det har blivit en feldebitering på ditt konto när det står "Blizzard". Din unge är en gamer, acceptera det.

16. Du har övarstrasserat ditt kort, fast du säger inte övertrasserat, du säger överTRACKASERAT.

Förlåt

Jag blev tvungen att ta bort inlägget om en vän och hans relationsproblem.

Det handlade om personer vars namn jag inte vill nämna längre.

För när min vän blir ledsen så blir jag också ledsen.

En man, ett lov, ingen flickvän.

Det känns som att mitt huvud snart exploderar och breder ut sig över universum

INTE ETT SÅ VÄRST LÅNGT UPPEHÅLL FRÅN BLOGGANDET

Jag vet inte ens vad jag ska börja, kan ju börja med att jag inte klarade att hålla mig borta från mitt bloggande särskilt länge, för här är jag ju igen, skrivandes.

Hur som helst så känns det som om att jag inte känner igen mig själv längre, jag har kämpat för att inte visa svaghet, för att slippa känna känslor, men på något vis har allt gått fel. Det var länge sen jag hade såhär mycket känslor i kroppen.
Så jävla mycket känslor att jag varken vet ut eller in.
Jag är bara så arg på världen just nu, känns som om att den försöker hämnas på någonting som jag inte ens vet vad det är, min ilska på världen gör att jag bara vill sitta här hemma och inte röra ett finger. Jag vill bara sitta här och ruttna.

Den här bloggen har blivit ett monster.

STÄNGD

Denna blogg är tillfällligt stängd på grund av många anledningar.

Min dag - i sann blogganda

Kl 08:30 - Min plats



Min utsikt

Mitt kaffe

Kims utsikt - under hela dagen



Kl 15:30 - Det snöar



Kim glömde kvar sin fåniga vattenflaska..



..som jag sporadiskt vattnade denna växt med



Min skärm under de sista timmarna av arbetsdagen



Hemgång



Judinnan jag rånade på hemvägen.
Fick med mig ett paket Digestive och ett paraply.
Precis det jag behövde.

Någon som kan hjälpa Jen-Po med ett nytt jobb?

jp says:
bahahahaha jag har nån på hold o jag har glömt vad det handlar om för jag beställde nya lurar på webhallen :D:D:D:D

jp says:
nu la han på =D GJ =P

champs with the sexpack

Stuvstas mr. Virgin 2005 visar här upp äbs som idag bara är ett minne blott.

Nordman!

Amy!

Bon appetite

Det finns bara två saker jag gör framför datorn mellan midnatt och kl 02. Det ena av de är att äta restmat.