I Quit!

Det är med stor sorg jag måste tillkännage att jag nu slutar blogga.

I början kände jag stor kärlek till det här projektet. Jag såg bloggen som ett mycket intressant och många gånger hisnande experiment.

Jag sitter här på morgonkvisten och läser igenom gamla inlägg, som en sentimental farbror, och förvånas av min egen hårdhet och kallhet. Och jag tänker: Är det verkligen jag som skrivit det där?

Bloggkaraktären Hampus Andersson har gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande. Jag läser vad jag skrivit om mina vänner och känner att jag äcklas av mig själv. Framgångarna med den här bloggen och de krav som ställs på mig höll gradvis på att göra mig till exakt den typ av nätmobbare som jag själv hatade bara för ett år sedan. Jag kan inte acceptera det. Framför allt - jag orkar inte med det. Bloggen är en spegel och jag tittar mig själv i den och konstaterar att jag inte tycker om spegelbilden av mig själv. Jag tittar på mig själv och säger högt: "Du kan dra åt helvete, Hampus Andersson." Den karaktär jag ser i bloggspegeln är inte längre jag. Därför lägger jag nu ner mitt bloggande.


Kommentarerna på mina inlägg blev bara hårdare och hårdare och nu känns det som att jag inte kan ta det längre.

Därför tackar jag nu för mig men ni kommer snart att se mig pånytt ute på nätet men då på ett helt annat underbart och vackert sätt.